Rött guld betecknar en legering av i huvudsak guld och koppar, även om viss mängd andra metaller också kan förekomma, såsom silver och zink. Precis som med vanligt guld mäts renheten i karat. Då rött guld är en legering finns det dock ingenting som 24 karats rött guld. 18 karats rödguld, vilket innebär 75 % guld och 25 % andra metaller, är den variant som innehåller mest guld.
Enligt EUs regler krävs en renhet på minst nio karat för att en legering ska få kallas guld, så det är den ”lägsta” renhetsnivån.
Rött guld har använts så länge som guld har använts. I äldre tider, med mer begränsade tillverkningsmetoder, ledde smältningsprocessen ofta till att orenheter i guldet gav det en rödaktig färg. I en del gamla texter beskrivs guld till och med som rött, inte gult.
Det historiskt sett vanligaste användningsområdet för legeringar av guld och koppar är inte så värst romantiskt. Eftersom guld var grunden för handeln i många länder var guldmynt vanliga. Men då guld är mjukt, och snabbt slits, så användes koppar för att stärka mynten. Vanligen användes en legering bestående av 90 % guld, 10 % koppar.
Färgen på rött guld är oftast mer rosa, eller som en rodnad, än riktigt röd. Utseendet och känslan på rött guld sägs också ofta vara lite delikat och feminin.
Sin senaste storhetstid hade rött guld under början av 1800-talet, speciellt i Ryssland. Sedan dess har populariteten inte varit riktigt i paritet med vitt eller gult guld. Det är dock ganska vanligt förekommande i exempelvis vigselringar.